• Nästan 70 procent av allt sötvatten som används av människor används inom jordbruket.
• Omkring 20 procent av all odlad mark är bevattnad men den bevattnade marken står för 40 procent av livsmedelsproduktionen i världen.

Världens jordbrukare är beroende av sötvatten och vattenbrist är ett av de stora hoten mot tryggad livsmedelsförsörjning. Samtidigt kan översvämningar ställa till med svåra katastrofer. Att hantera den ojämna tillgången till vatten är därför en av de stora utmaningarna för jordbruket i låginkomstländer.

Av allt vatten på jorden är endast en mycket liten del tillgängligt för människor att använda sig av. 97,5 procent av allt vatten är saltvatten och av det återstående sötvattnet är cirka 70 procent bundet i glaciärer och annan is.

Bevattning

För att föda en växande befolkning måste vattenresurserna användas mer effektivt, något som är fullt möjligt med rätt kunskap. Bevattning av mindre områden kan ersätta ineffektiv produktion på större områden, men fel- och överutnyttjande av vatten kan ställa till med stora skador. Uttorkning av angränsande landområden, rubbad salthalt i marken och obalans i ekosystem är bara några av de problem som felanvänd bevattning kan ge upphov till. Ett förödande exempel är Aralsjön, vars tillflöde från floder minskat kraftigt till följd av att flodvattnet använts för bevattning och för att bygga upp vattenreservoarer. Resultatet blev att fisket i Aralsjön slogs ut och att koncentrationen av salter och gifter i sjön ökade, vilket gjorde vattnet obrukbart för lokalbefolkningen. En annan risk med bevattningsprojekt är att småbönder missgynnas genom att satsningarna görs på mer storskaliga projekt.

I områden med ojämn nederbörd kan vattentillgången bli säkrare genom att man möjliggör lagring av regnvatten som kan användas för bevattning under torrare perioder. Genom att sprida kunskap om odlingstekniker som droppbevattning och täckodling kan jordbrukare gå över till grödor som är mer lämpade för områdets klimatförhållanden.

På platser där det råder brist på vatten är det ofta kvinnorna som tvingas gå lång väg för att hämta vatten, ett arbete som kan ta upp till flera timmar varje dag. Säkrad tillgång till vatten ger därför större möjligheter till utbildning eller utveckling av det egna jordbruket, framför allt för kvinnor.

FAO och vattenfrågor

Internationellt samarbete kring vattenfrågor är av särskild betydelse eftersom användandet av vatten i ett land direkt påverkar dess grannländer. FAO:s arbete med vattenfrågor går ut på att främja hållbar vattenanvändning inom jordbruket. I många fall är institutionella reformer nödvändiga eftersom delar av befolkningen av ekonomiska eller juridiska skäl har begränsad möjlighet att ta del av vattenresurserna. Genom att övervaka och utvärdera hur vatten används kan man införa tekniska förbättringar för att främja en bättre vattenanvändning. Även i mindre jordbruk kan enkla tekniska lösningar innebära stora produktivitetökningar. Ett exempel är ett projekt i Zambia där FAO gett stöd till lokal produktion av manuellt drivna trampvattenpumpar. FAO har därefter spridit användningen av dessa tramppumpar till ett stort antal låginkomstländer.

Samarbete genom UN-Water

FAO samordnar tillsammans med flera andra FN-organ och andra aktörer sina strävanden mot bättre tillgång till rent vatten genom UN-Water, FN:s gemensamma vattenprogram. UN-Water har utarbetat en agenda som svar på FN:s Millenniedeklaration och som uppföljning på miljötoppmötet i Johannesburg 2002, där man strävar efter att föra upp de globala vattenfrågorna högst upp på den politiska dagordningen. FAO är tillsammans med UNESCO ansvarigt sekretariat för UN-Waters vattenbristinitiativ. UN-Water uppmärksammar även Världsvattendagen den 22 mars varje år.